American, born circa 1818-1892  Related Paintings of James Hope :. | A Winter-s Tale | Still Life with a Golden Goblet | Portrait de Marie-Josephe d'Autriche | Motherhood, | The Coronation of Napoleon |
Related Artists:
Grace Carpenter Hudson
1865-1937 Grace Carpenter Hudson Galleries Grace Carpenter Hudson (1865 - 1937) was an American painter. She was nationally known during her lifetime for a numbered series of more than 684 portraits of the local Pomo Indians. She painted the first, "National Thorn", after her marriage in 1891, and the last in 1935. Grace Carpenter was born in Potter Valley, California. Her mother was one of the first white school teachers educating Pomo children and was a commercial portrait photographer in Ukiah, California; her father was a skilled panoramic and landscape photographer who chronicled early Mendocino County frontier enterprises such as logging, shipping and railroading.[1] At fourteen years of age, Grace was sent to attend the recently-established San Francisco School of Design, an art school which emphasized painting from nature rather than from memory or by copying existing works. At sixteen, she executed an award-winning, full length, life sized self-portrait in crayon. While in San Francisco, she met and eloped with a man fifteen years her senior named William Davis, upsetting her parents and ending her formal studies. The marriage lasted only a year. From 1885 to 1890, Grace Carpenter Davis lived with her parents in Ukiah painting, teaching and rendering illustrations for magazines such as Cosmopolitan and Overland Monthly. Her work at that time had no particular focus and included genre, landscapes, portraits and still lifes in all media. Later in her career she would continue to accept occasional magazine illustration assignments including ones for Sunset.
Giovanni Antonio Canal
(28 October 1697 - 19 April 1768) better known as Canaletto, was a Venetian painter famous for his landscapes, or vedute, of Venice. He was also an important printmaker in etching. He was born in Venice as the son of the painter Bernardo Canal, hence his mononym Canaletto ("little Canal"), and Artemisia Barbieri. His nephew and pupil Bernardo Bellotto was also an accomplished landscape painter, with a similar painting style, and sometimes used the name "Canaletto" to advance his own career, particularly in countrieseGermany and Polandewhere his uncle was not active.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .